Saftaniska dygder
Istället för budord, så finnes detsaftaniska dygder; som förtäljer vad det
innebär att vara en saftanist.
- Stå för dina egna åsikter
- Var medvetet analytiskt egoistisk
- Ta avstånd från dogmatiska läror och ifrågasätta auktoriteter
- Acceptera andras egenheter
- Stärva ständigt efter egen utveckling
- Förneka ej dina drifter
- Våga vara abnormal
- Var din egen Gud
Frågor & Svar
Behöver man ansöka om medlemskap?Svar: Nej, att vara Saftanist är inget du behöver ha intyg på. Om du läst det som står på denna sida och håller med om innehållet, då är du Saftanist, mer än så krävs ej.
Många menar att deras religion hjälper dem förstå världen, och att de alltid kan vända sig till sin religion för tröst och svar. Kan en religion besvara livets frågor?
Svar: Nej. En person som hävdar att deras religion hjälper dem besvara vad som sker i deras omgivning och att den ger dem en mening med livet är bara lat. Det är deras lättja som gör att de tar till religionen. Det är en lätt väg ut, och de behöver inte bilda egna uppfattningar. Många söker sig till religioner efter stora händelser skett i deras liv som skakat om dem. De söker tröst och finner religionen lättillgänglig. Att hänge sig till att allt sker på grund av ödet eller en Gudom som bestämmer alla skeden är enligt Saftanismen det samma som lättja. Det är du själv som bär ansvar, och därmed finns det ingen annan än du själv som är Gud över dig.
Hur ser Saftanismen på ockultism?
Svar: Saftanismen förespråkar varken för eller emot andlig trohet eller ej. Ifall du tror på spöken, andar eller demoner är helt och hållet upp till dig själv. Det finns inget inom Saftanismen som förbjuder något sådant. Dock anser vi att något sådant inte bör vara avgörande för dina livsval.
Hur ser saftanismen på äktenskap?
Svar: Saftanismen anser att äktenskap inte bör vara något religiöst anknutet. En förbindelse mellan två personer (eller fler) är helt och hållet upp till dem och inget som Saftansimen bryr sig om. Dock anses det som en ganska förlegad tradition. Vi anser att man skall kunna få samma förmåner utan att gifta sig, som man idag får genom att genomgå äktenskap. Vi behöver inte får det nedskrivet på ett papper att vi är med en annan individ. Dock förstår vi lockelsen ett äktenskap kan innebära, och därmed är äktenskapet i sig inget som Saftanismen går emot.
En religion?
För att beskriva Saftanismen bättre bör vi definiera vad den faktiskt räknas som. Då vi skall göra det använder vi oss simplast av vad andra tidigare utgått ifrån. Vi börjar med frågan kring vad en religion faktiskt är. Vi kommer här utgå ifrån de sju dimensionerna som en religion bör innehålla enligt religionsprofessorn Ninian Smart.- Den rituella dimensionen Enligt den första dimensionen skall en religion innehålla någon form av ritualer. Ett enkelt exempel kan vara någon form av bön, eller en gudstjänst. Yoga kan också ses som en form av rituell handling. Saftanismen förespråkar ingen som helst form av ritual av något slag. Fast då Saftanismen är individualiserad så kan det mycket väl förekomma att någon följare ändå utför sin egen ritual. En ritual i sig kan vara någon form av tradition man står fast vid. Inom Saftanismen är det nämligen accepterat och uppmuntrat att man skapar sina egna personliga traditioner. Så även om Saftanismen i grunden inte har några ritualer, kan det mycket väl förekomma att följare brukar sina egna.
- Den känslomässiga dimensionen Den här dimensionen blickar mycket tillbaka på förgående dimension. Det menas nämligen att en ritual vanligen skall ha ett känslomässigt innehåll. Många ritualer har till exempel ett mytiskt ursprung som ger dem känslomässig grund.
- Den berättande dimensionen Heliga berättelser och myter är oftast en stor del av en religion. Nästan varje religion har någon form av helig text nerskriven som deras tro sedan baseras på. Här finner de bland annat svar på livets mening, efterlivet och världens skapelse. Någon sådan skrift finns inte inom Saftanismen. Vi hade kunnat skriva ner en mytisk allegori för att kunna platsa här, men vi ser inget skäl till det. Oftast förvrids ändå dessa skrifter till oändliga misstolkningar. Vi anser också att vi i ett modernt samhälle har vett nog att tänka utanför heliga skrifter. Dessa behövs inte för att vi ska bilda oss en uppfattning om vad som är viktigt för just oss själva.
- Den läromässiga dimensionen Även denna dimension syftar mest på sin föregångare. Med de heliga skrifterna skall det spridas lärdom. Berättelserna ger lärdom och guidning till hur man bör leva. Hur ritualler skall genomföras och så vidare. Man kan då hävda att den här hemsidan är en form av helig skrift för en Saftanist, då här står med en del om hur en Saftanist borde agera. Fast samtidigt så är detta bara grunderna för en Saftanist. Det är som sagt helt upp till individen i sig att forma vidare ut efter de här grunderna. Inom en religion är det alltid striktare uppritat vad som är rätt och fel.
- Den etiska dimensionen Här går man djupare in på vad som är rätt och fel. Här hamnar till exempel budorden och de regler som finns inom olika munkordrar. Detta är lagar i sig.
- Den sociala dimensionen Religiösa rörelser är vanligtvis organiserade på olika vis. De har även vanligtvis ett överhuvud, eller en annan form av organiserad ledning. Katolska kyrkan har till exempel sin Påve.
- Den materiella dimensionen Varje religion har någon form av sak som anses helig för dem. Det finns ikonmålningar, byggnader och kors. Saftanismen har olika symboler som ofta förekommer inom rörelsen, men de ses inte på något vis som heliga. Fast även här kan det alltså variera, då det är upp till individen i sig vad den vill hålla som heligt eller ej. Dock förespråkar inte Saftanismen något heligt i sin grund.
Ifall Saftanismen skall passa in i denna dimension beror alltså helt på individen i sig. Grunden för Saftanismen beror inte dimensionen över huvud taget.
Saftanismen har sina budord, men vi ser inte dem som konkreta lagar. Vi ser dem mer som riktlinjer på hur man bidrar till sitt eget väl. Som sagt är ju Saftanismen en väldigt personlig sak, och man kan som egen individ alltid bidra till ytterligare budord som passar in för en själv. Vi kan jämföra det med Sveriges laganordning. Man kan alltid lägga till nya lagar så länge de inte inkräktar på våra grundlagar.
Saftanismen har en grundare. Men rörelsen i sig är inte organiserad på något mer vis än så. Grundaren har satt upp vad han anser Saftanismen innebär för honom, personligen. Det betyder inte att den betyder exakt samma sak för andra. Hans personliga ätvanor är till exempel inte inräknade i religionen. Matvanor som i vanliga fall är en stor del av religioner. För i Saftanismen ses alla sådana saker som personliga, och var och en har rätt att hävda att man inte kan äta något för att man är Saftanist. Vi kan alla modifiera det till en personlig upplevelse. Så att kalla det en organiserad rörelse vore fel. Vi är ett förståndigt kaos som skapar oss själva.
Alltså känns det överflödigt att kalla Saftanismen för en religion. Vi skulle kunna kalla det för en Tro, men inte en religion. Det simplaste vore dock att helt enkelt förklara det som en livsåskådning. En skådning som kan variera mycket, men som alltid bottnar i samma grund. En grund om att våga vara individer.
Historisk bakgrund
Saftanismen grundades någon gång i början av 2000-talet, men var under ständig utveckling under de första åren.Att följa andra är att undervärdera sig själv som individ, och därmed skapas ett omedvetet självhat. Saftanism skapades som ett motangrepp på detta växande självhat vi så ofta ser omkring oss.
Själva ordet Saftanism kommer ur det faktum att det finns många likheter med Anton LaVeys Satanism, plus det faktum att grundaren heter Saftan. Dock är Saftanism inte samma sak som Satanism. Dels då man i Saftanism inte har några former av ritualer, bortsett från dem som enskilda individer inom rörelsen kan tänka sig genomföra. Saftanismen i sig förespråkar alltså inga speciella ritualer.
Faktum är att man inom många områden kan se lika många likheter med till exempel humanism som med satanism inom Saftanismen.
Kortfattat
Man kan kortfattat sammanfatta Saftansimen som en hopslagning av vissa delar från Satanism, Humanism, Hedonism samt existentialism och pragmatism, fast även med en del andra samt nya inslag.Från Satanismen ser man inslagen kring hur man betraktar sig själv. Vi är våra egna gudar, och egoistiska i grunden. Vi skall alltid sträva efter framgång, dock kan personlig framgång vara olika för oss alla. Samt att vi inte heller bör förneka våra drifter. Att förneka dem är att förneka vilka vi själva är, och gör de som gör det hamnar oftast i depression eller dylikt.
Dock syftar Saftanismen på en analytisk egoism, vilket inte Satanismen gör. Vi agerar alltså inte fullt ut efter våra drifter, även om vi inte förnekar dem, vi anser att vi måste veta vad vårt agerande medför.
Från humanismen ser vi spåren av vår fria vilja. Vi tror på en sekulär miljö, där alla är fria att välja sin egen väg i livet. Vi anser även att barndop är fel. En person ska personligen välja vilken religion man vill tillhöra. En religion är inget man föds in i, det är något man väljer. Vi förväntar oss också att varje individ tar ansvar över sitt eget liv och därmed själv finner meningen med sitt liv.
Från Hedonismen ser vi Epikuros vision av att sann egoism gynnar alla individer.
Från Existentialismen kan vi finna bitvis spår av tabula rasa. Vi föds med genetiska spår från våra förfäder, men det är vi som formar dem till fördelar eller nackdelar. Det är vi som formar våra framgångar och nergångar.
Från John Deweys pragmatiska läror tar vi med oss de tankar om hur relativt allt kring oss är. Bara för att vi uppfattar en sak på ett visst vis betyder inte det att andra uppfattar samma sak likadant. Allt är föränderligt och väldigt situationsbundet. En situation är alltid olik en annan.
Vidare står vi då även för en del sofistiska åsikter om relativitet, exempelvis från Protagoras. För allas verkligheter ser olika ut. Vi betraktar allt på olika vis, därmed uppfattas allting annorlunda beroende på vem som ser det. Även om grunden är den samma så är det som sker på grunden baserat på åskådaren.
Ideologiskt sett så tror inte Saftanismen på en konkret idealisk världsbild. Saftanismen strävar inte efter att forma något idealt samhälle. Olikheterna som finns kring oss är något Saftanismen uppskattar. Grundaren Saftan hävdar personligen att det är tur att världen inte är rättvis, för om den hade varit det hade han personligen aldrig fått ut något värdefullt av den. För vem är det som bestämmer vad som är rättvist? Är inte rättvisan i sig subjektiv? Moralen varierar från person till person, så om en person gör något som hen personligen anser rätt, men någon annan anser fel, hur skall båda få någon rättvisa ur det hela?
Saftanismen hävdar vidare att det är olikheter som gör att samhället hela tiden utvecklas. Ifall alla hade varit lika, hade vi inte haft något skäl till att utvecklas mer, och hade då inte världen förefallit som tråkig?
Därför skulle det vara inkorrekt att kalla Saftanismen för en ideologisk-lära. Vi strävar inte efter perfektion, då perfektion oftast innebär ett slut. Som Saftanist vill man ständigt utvecklas.
Vi strävar inte efter att tämja kaoset -
vi strävar efter att lära oss av kaoset -
vi strävar efter det kreativa kaoset.
